11 Augusti jobbade jag till 14.30, sen packade vi in oss i bilen åkte längs E4:an söderut.

Vi stannade i Skellefteå för gomiddag på Bastard, och ytterligare något enstaka stopp för toabesök. Men tillslut var vi framme i Sundsvall, där vi skulle övernatta på Scandic. Jag älskar verkligen Scandic, speciellt i Sundsvall, där har jag sovit flertalet ggr och deras frukost är perfekt!

 

Dagen därpå fortsatte vi resan, hela vägen till Värmland och närmare bestämt Säffle. Ett litet samhälle några mil ifrån Karlstad. Där åt vi middag, åkte runt och tittade lite under kvällens gång innan det var dags för ytterigare en övernattning på hotell.

 

Så kom dagen D. Efter frukost packade vi in oss i bilen och åkte hem till kenneln, där vi skulle hämta vår Finska Lapphundsvalp.

Där bodde det två fullvuxna tikar och två bruna valpar, resten hade redan rest till sina forever-home. Den andra bruna tiken skulle få stanna hos uppfödaren, så vi var faktiskt sist med att hämta vår valp.

 

Så efter lite pappersarbete och småprat gick vi ut därifrån med vår alldeles egna valp.

Hon var väldigt lugn av sig, men hon hade ju aldrig varit utanför lugna hemmets vrå, så bilåkning och alla ljud var lite läskigt. Hon höll sig i min famn, där vi två satt i baksätet, men hon visade inga tecken på separationsångest.

 

Vi stannade redan i Karlstad en sväng, för att se hur det fick för henne, om hon ville rastas, dricka eller vad som.. Men ingenting verkade nödvändigt. Jag sprang i alla fall in på en stor secondbutik, där jag hittade tre små fynd innan vi fortsatte resan hemåt.

 

Det gick bra för valpis, hon la sig på sätet bredvid mig och verkade ändå ganska lugn. Men äta eller dricka ville hon iaf inte. Sova lyckades hon ändå göra bitvis, och vi tog det steg för steg. Tillslut åkte hon i buren i baksätet och jag kunde sitta fram.

 

Det tog några timmar, men vi var ändå hemma innan det var natt.

Sen började vi bekanta oss mer ordentligt med varandra. Alla springturer ut för kisspauser, lite småbus med leksakerna och massa sovstunder.

 

Första veckan var vi båda hemma. Vi fick endel besök av våra familjer, vilket ändå kändes som om det funkade bra, så det fanns ingen anledning till att isolera oss.

 

Första helgen spenderade vi som vanligt i Kypas / Ökx. Hon hängde med, utan problem och fick öva på att befinna sig i lite olika miljöer, men mest med återkommande människor. Sen är det lite roligare på landet, där man kan springa lös och busa av sig mer än hemma.

 

Vi kom in i bra rutiner ganska på en gång, och vi fick sova ungefär som vanligt, men med någon nattsväng ut för kisspaus och ev någon tidigare morgon, men med någon timmas powernap lite senare under förmiddagen.

Ungefär 1 gång om dagen fick vi ändå räkna med att en olycka skulle ske inne. Men annars funkade det.

 

Sen har det rullat på. Vår Leah, som hon nu heter, vet att det är vi som är matte & husse, och för det mesta vad det är som gäller.

Dock har hon nu vid 12veckors ålder börja trotsa ibland, och bitas gör hon såklart. Hon är väldigt glad och nyfiken på andra människor och hundar. Hon vet att det är ute man gör sina behov, men hon är inte så bra på att hålla sig, eller hur hon ska visa för oss att hon är nödig. Vi har tränat in lite tricks med någon form av belöning och vi håller på med koppelträning.

Vi försöker även komma igång med inkallning. Bilåkandet går galant, hon får följa med lite överallt.

Sen har vi bara låtit hon vara ensam runt 20 minuter ännu, så det är något vi ska förlänga nu, med detsamma. Men det har bara inte blivit så mycket längre, än.

 

Idag fick hon för första gången träffa någon i hennes egen ålder och storlek, jämthundsvalpen Aska som är 9 veckor - alltså 3 veckor yngre än Leah. Men de var lika stora just nu. Aska kommer ju växa om henne, men nu är de verkligen perfekta lekkompisarna. Alla andra hundar Leah har träffat tycker hon är alldeles för jobbig!

 

 _________________________________________________________________________________

 

- Så skrev jag i ett utkast från hösten 2019.

 Från 2021

 

 

Till sommaren blir Leah 5 år, och hon är den bästa levande varelsen jag vet.

Hon är så klok, lättlärd, lugn & allt man försökt lära henne har lagt sig till rätta & fungerar så bra nu.

Det bästa hon vet är vintern, snö, skogen, att var ute, kött/ostbågar/färska hundgodisar och att få sova med oss. Hon gillar att få komma med ut med skotern/fyrhjulingen, men själva åkandet är inte någon favorit.

Vi sparkar på vintern & cyklar på sommaren. Hon är duktig på inkallning & att var lös, för det mesta. Hon blir skendräktig som ett brev på posten, två månader efter löp & då blir hon förvirrad.

Men i övrigt en perfekt hund för mig.

SOM jag tycker om henne!

 

Hon är guldkanten på vardagen.