Än är den inte över, men känslorna för den här sommaren har varit extrema.

 

Stor tacksamhet för det fina vädret. Man har kunnat njuta av vår fina, underbara natur. Jag, som varit en badkruka i flera år, har ääälskat att bada iår! Jag har gillat att cykla, att känna lukten av blommorna som blommat, att se ut över ängarna, fulla med blomster... Att slippa gå med långbyxor, man har varit tvungen att ha bara ben och jag har funnit mig i det. Jag som aldrig går utan långbyxor.

 

Men en oerhört stor rädsla för alla konsekvenser denna sommar gett - torkan. Alla fruktansvärda bränder och rädslan för att vattnet ska ta slut. Att det är nu det börjar, undergången. Det låter dramatiskt, men iår hade vi använt jordens resurser den 1:a Augusti. Månad 8 av 12. Det är skrämmande. Och vi kan inte fly, inte från Morder Jord, vårt hem. Förtvivlande känslor